Jag känner mig deppig idag. Ensam. Fast ändå inte. Besviken. Fast jag inte borde. Det är bara min personlighet som återigen sätter käppar i hjulet för mig. Att jag aldrig lär mig.
Vi har haft en bra helg. H har haft sin första lediga lördag, sen - jag vet inte när! Vilken återigen gick till renovering. Isolering på plats i kommande sovrummet Och allt går så fruktansvärt sakta. Nu börjar ju äntligen uppbyggnad. Och det är ju roligt, men det tar tid. Och tid har vi inga mängder av. Speciellt inte våra pappor, som vi är beroende av. Vi ÄR och HAR VARIT medvetna om det hela tiden, men det är jobbigt. Jag är inte den som kan stänga av, och i hjärnan jobbar jag hela tiden med renoveringen. Planerar, strukturerar och effektiviserar. Trots att jag inte kan göra nåt åt saken. Jag har inte kunskapen. Det kommer stå still där uppe oavsett hur mycket jag planerar, strukturerar och effektiviserar. Vi behöver våra pappor. Och de måste få hjälpa oss i den takten de känner att de mäktar med. Jag är tacksam för den hjälpen vi får!
Idag har vi haft en borta-dag. Min hjärna behövde komma hemifrån. Det var så otroligt skönt. Utvilad redan vid halv åtta. Tog på oss och åkte ner till Linköping. Stanna ett kort stopp i Hageby för lite panduro, nu är jag på gång igen! Shopping på Ikano och Ikea. Och även lite köksspaning. Vi börjar sakta forma det kök vi vill ha. Vi passade på att ta lite max-mat med oss till Ida och Micke i nya radhuset. Så himla fint. Det kommer bli super. Många grillkvällar på våra altaner i vår/sommar. Var hemma igen vid halv sju, väldigt skönt för fötter och rygg att lägga sig under en filt i soffan.
Nu är det snart dags för sängen. Ny jobbvecka väntar. Mindre peppad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar