Lycka.

Jag har fått i uppdrag att sätta ihop kloka ord för lycka. Jag har funderat flera dagar. Vad är lycka? Hur uppnår man lycka? Och kanske den viktigaste, hur får man lyckan att stanna kvar? Dessa svar kan man nog bara finna hos sig själv, men min spontana och absolut första tanke, sök inte efter den. Den äkta lyckan kommer till dig. Ett framkallat rus av lycka är inget som består. Man har under hela sin livstid, saker som kommer och går, som också gör en lycklig. När man har hittat något som står för höjden av lycka, och som sen kanske glider en lite genom fingrarna, då kommer saknaden. Och det är väl självklart att den gör det. Och kanske även en stark längtan. En längtan att få uppleva samma lyckorus igen. Under den tiden tror jag att man glömmer av det man borde ta vara på. Kanske en helt underbar vän, kanske den glädjande känslan att gå och träna, eller varför inte bara göra det man känner för precis när man vill.

Jag har nog inte kommit på något ordentligt svar för vad lycka är. Eller vad det står för. Det måste nog var och en hitta inom sig själva. Lycka för mig, just idag, är all kvalitetstid jag tar vara på, umgås med min älskade gudson, träna när jag vill. Flänga omkring och ta vara på tiden på precis det sättet jag vill. Sen kan jag tycka att det saknas en del hos mig. Någon som inte är en vän, någon som inte älskar mig tveklöst bara för att jag matar den (djur tänkte jag på då). Utan någon som kommer att bli min vän för livet. Någon som kommer stå där bredvid mig, och stötta mig i varje steg jag väljer att ta. Någon som jag kommer älska på exakt samma sätt som han älskar mig. Men sånt kommer när det är menat för det. Det är ingen idé att söka efter den lyckan. När man är mogen nog att ta vara på och vårda den lyckan, och framförallt kunna ta den till sig. Så kommer den.