Höst.

Daggen ligger tung och dimman tjock. Luften har höjt sig och det finns inget bättre än att komma ut på morgonen och dra in ett djupt andetag, med massor av frisk och hög luft. Löven börjar sakta men säkert ändra färg till det gula hållet och tappar så småningom sin spänst för att sedan falla av och bilda en gulorange matta på marken. När sommaren ändå har haft sina guldkorn som i år, några varma (riktigt varma) dagar så älskar jag hösten. Att med gott samvete kunna krypa upp i soffan, under en filt, med en kopp te och omringad av stearinljus. Det är tjusningen med årstider. Alla fyra har sin egen charm. Nu står hösten inför dörren, och jag kan inte annat än välkomna den på samma sätt som jag välkomnar alla andra. Med glädje.