Ångestladdat

Man går ett helt år och räknar ner (eller åtminstone efter nyår) till årets höjdpunkt. Semester. Ledighet är ingenting en vanlig dödlig är bortskämd med. Därför är man dessutom väldigt noga med att man verkligen ska få ut något av den ledighet som ges. Vilket i sin tur innebär att varje minut i princip är planerad från semester dag ett och hela vägen till slutet. Det ska ätas glass, det ska åkas på roadtripp, det ska spelas minigolf, det ska njutas av solen och så ska man dessutom känna att man laddar energin för de kommande 48 veckorna man ska jobba. Jag har nog lyckats med allt utom att ladda energin. Huxflux har fyra veckor susat förbi som en tromb i Florida och man undrar vad man har gjort egentligen. Det går nog bara att sammanfatta med ett ord. Kvalitetstid. Man lägger ner mer tid på samma saker som man gör den resterande delen av året. (om man då bortser från att man varit med om regnperiod i halmstad, DET gör jag inte det resterande året, och mest troligt aldrig mer) Och man tar dessutom vara på den lite mer och känner sig själv stanna upp. Kliva utanför sin kropp, ta ett djupt andetag och bara ta in. Njuta som få. Jag har, det senaste halvåret, lärt mig att ta dagen lite (obs, bara liiiite) som den kommer. Planera dagen lite efter vad känner för när jag vaknar. Vilket även innebär att gå och bygga upp en ångest för att börja jobba igen, inte riktig är min grej. Jag går hela tiden med tanken, ”det är långt kvar till jobbet börjar igen” när sista söndagen sen är kommen, och man fortfarande går med samma tanke och inser att man faktiskt inte alls har förberett sig för att ställa hjärnkapaciteten på max igen. Det är då ångesten infinner sig. Den sköljer in över kroppen och lägger sig stilla och blank på ytan och med fruktansvärda underströmmar. När man sen har blivit väckt av klockan, strax efter sex på morgonen för att snooza (i förhoppning om att vara piggare nästa gång klockan ringer) nästan en timma framåt, är det bara att dra sig själv ur sängen och påbörja allt i rutin (som man i och för sig nästan har glömt, eftersom man har haft semester i fyra veckor). Det var blyfötter hela vägen till plikten. Drog passerkortet. Hälsade med ett glatt leende och den underbara frasen ”god morgon” och så kändes det som om man aldrig hade varit borta. Nu är det bara 18 veckor kvar till jul.