tid och tid.

Vad valde vi där i september egentligen, när vi valde att köpa hus? Valde vi indirekt bort våran tid för sociala tillfällen? Valde vi ett ansvarstagande vi inte alls var medvetna om? Valde vi bort framtidsmöjligheter på grund av de lånen vi drog på oss, som resulterade i en betydligt hårdare ekonomi än tidigare. Eller valde vi helt enkelt det vi önskat oss så himla länge, nåt eget, nåt stort - en framtidsinvestering. Det kan låta som om jag tvivlar, eller ångrar husköpet. Men det gör jag inte för en sekund! Jag går bara igenom en sån där himla fas igen, som så många gånger förr. Jag kämpar mot tiden och orken konstant. Det är ingen klyscha att allt tar längre tid än vad man tänkt sig, det är så! Och på sidan om allting, så ska även vardagen rulla på. Rent hem, rena kläder, ren disk, fullt kylskåp, mätta magar och helst en stimulerad hund. Allt detta går så klart i första hand, renovering i andra. Och DÄR kom den där träliga ekvationen. När det är gjort, då är klockan närmare sju-halv åtta. Är det meningen att jag ska dra på mig ett par målarbyxor då? Och köra ett par timmar till? Jag som har varit igång sen kvart över sex? Är det det valet vi gjorde när vi ville renovera? I så fall vill jag göra om just DET valet bara. För den här känslan i kroppen att alltid ha nånting att göra, att veta att för varje timma jag väljer att kämpa, som jag egentligen inte orkar, så kortas tiden i renoveringskaos av med samma timma. Den äter upp mig. Inifrån och ut. Att alltid ha dåligt samvete för att jag behöver vila.