timma nr 3

Det var dags igen, timma nr 3 närmade sig. Känslan i kroppen var matt, hjärnan tömd och jag ville egentligen bara hem och sova. Inte alls upplagd för rannsakning.

Det var inte riktigt samma känsla av reslutat jag hade i kroppen när jag gick hem med ytterligare en timma av visdom i hjärnan. Jag kände mig påhoppad, kritiserad på det sämre viset och jag hade även blivit tilldelad ett och annat hånskratt. Det kändes inte bra! Jag fick intrycket av att hon tyckte jag var löjlig och att jag borde skärpa mig. Men det var ju därför jag var där, för att få hjälp med att just skärpa till mig. Kanske var det min sinnesstämningen innan som gjorde att jag kände som jag gjorde. Att jag verkligen inte var upplagd för varken visdomsord eller rannsakning. Tre veckor till nästa, jag jobbar med de sakerna hon sa och som jag höll med om. Resten lägger jag bakom mig redan innan det ens har legat framför!

Jag kände ett litet uns av irritation på vägen hem och jag försökte samla mig. Matlagning på schemat och sen skulle vi ju faktiskt vidare till Rickard och Malin och få en blick av deras hus. Och vilket hus sendå! Jisses. Jag är såå avundsjuk! Det blev fruktsallad och soffmys, och bildvisning. Gamla godingar från vasavägstiden rotades fram. Vilken tid det var!

Det blev rätt sent innan vi kom hem, jag stupade i säng och H läste lite. Har sovit fruktansvärt oroligt i natt, jag skyller på månen. Helt klart! Det är månen.