Den berömda lack-tisdagen

Min kära vän Elin har tidigare intruducerat benämningen lack-tisdag för mig. Lacktisdag är ett stående uttryck, väldigt få tisdagar som inte går under lack-tisdag. Jag har alltid hållit med och (trodde) jag förstod vad hon menade; lite trött, lite seg, några saker som inte riktigt går som man vill osv. Igår fick jag smaka på lacktisdag med stora bokstäver. Och jag insåg igårkväll att jag har upplevt den riktigt lacktisdagen.

Dagen började ju väldigt bra med hotellfrukost och med en liten sovmorgon för min del, jag förstod att den inte kunde blir så mycket bättre men jag hade ju hoppats på att jag i alla fall kunde få fortsätta dagen med strålande humör. tji fick jag. Jag möttes av motgång efter motgång. En incident på jobbet gjorde att jag tappade en liten del, jag hade ärende hos skatteverket angående vårat lägenhetsnummer och idioten i andra änden borde verkligen läsa på om kundservice eller byta jobb. Ytterligare ett par incidenter under dagen gjorde att jag grävde mig ett stort hål i isen och klev ner under den. Inget var bra, och då menar jag ingenting. Jag blev arg för att jag hade missuppfattat priset på träningskort, jag blev arg för att det var en människa som stod lite fel på gymet, jag blev arg för att sladden till mina hörlurar var för kort, jag blev arg för att H frågade ett par frågor för mycket, jag blev arg för att någon (läs: jag) hade spridit ut hela min garderob på golvet, jag blev ledsen till tv:program, jag blev arg för att kanalerna låg i fel ordning på tv:n.. och så vidare, och så vidare.

Jag håller tummarna för att den här dagen flyter på smärtfritt, eller i alla fall mer smärtfritt än en lacktisdag. Låt mig klara mig från den riktigt lacktisdagen ett tar framöver. Tack!