Drivas bort.

Det bubblar, bara lite lätt under ytan. Man försöker låta det vara, ignorerar. Det bubblar lite till. Försöker hitta anledning till bubblet som känns som sockerdricka i blodådrorna. Det tar inte lång tid. Ångest, rädsla eller ilska? En blandad kompott. Försöker bena lite i det. Ångesten står för önskan att kunna hantera det. Rädslan för det faktum att man vet vad som måste göras, men finns styrkan? Ilskan, att man har tillåtit sig själv hamna där man är. Man ser sig själv sakta men säkert drivas bort, fysiskt är man kvar, men i det mentala är man någon helt annanstans. Jag är utanför min kropp och kan titta på mig själv. Det är en ren fasad. Vem försöker jag lura.