Jag har börjat hitta mig själv. Jag har börjat lära mig leva med ångestdepression. Jag har börjat förstå vad som är viktigt för mig för att hålla mig flytande. Vardagen är ett enda pyssel för att hålla balansen. Jag måste hålla mig till mat-/ och sovtider. Och jag väljer mina tillfällen väl för ett glas vin eller två. Tobias (psykologen) och jag gjorde ett grymt arbete, och han är den som gett mig de bästa och mest användbara verktygen. Det största – förståelsen, det näststörsta – acceptansen. Det här ÄR jag. Jag är känslig för rubbade rutiner och förändringar. Jag är glad över insikten. Jag arbetar med mig själv hela tiden, rädd att falla tillbaka i det mörka när jag släpper min struktur. Jag tar lite i taget. Försöker hitta min balans att klara livet på ett genuint lyckligt sätt. Jag brukar skämta om att jag är mentalsjuk - jag bjuder på det. För det är ju det jag är. Ibland är det tydligt. Ibland syns det inte alls. Men det går inte en dag, utan att jag känner det inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar