Mr hund fortsätter överträffa sig själv i sjukdomsstadiet. Han lurar mig hela tiden att han är på väg att bli bättre - och så kräks han. Igår gav jag upp och det blev en tur till veterinären. Blodprov togs, vatten injucerades under huden och kontrast gavs ifall en röntgen idag skulle behövas. Han kändes pigg när vi vandrade hemåt, och jag trodde vi skulle kunna låta veterinärräkningen stanna på de där 1800.-. Tji fick jag.
Vi tog turen till Norrköping som planerat, och när vi kom ut i bilen fanns förklaringen till hans mående. En halv leksak hade han lyckats jobba upp ur magsäcken. Plastbitar och tygtrådar. Hem och trycka i honom sparris ifall nåt vasst skulle sitta kvar så sparrisen skulle linda in det och ta med sig det ut. Och givetvis kändes han återigen mycket piggare! Fram till natten... strax efter 00 vaknar jag av att han hulkar igen, och så igen vid halv tre - och så ut och bajsa vid fem, och kräkas lite igen vid halv sju. Tröttheten tog över och tårarna rann, fast jag ändå inte grät. Tårarna rann i ren utmattning. Kvart i nio fick vi en tid hos veterinären och där är han kvar. Kontrasten visade nåt skumt vid magsäcken, så de ville ta nya röntgenbilden igen efter lunch för att se om det flyttar på sig. Och så fyller vi på veterinärräkningen lite till, tackar den som uppfann djurförsäkringar!
Jag känner mig helt slut, och jag skulle behöva sova ikapp de här fyra nätterna med minimal sömn. Jag hoppas tiden för det finns i helgen. Nu önskar jag inget annat än att hunden blir bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar