längtan mot helg - på olika vis

Det är inte längesen mina veckor bestod av längtan till lördag. Vad händer på lördag? Var ska vi festa på lördag? Vilket uteställe går vi på? (som om vi har massor att välja mellan?!) Söndagen bestod av ett evigt yrslande och trötthet. Garderoben fylldes ut med nästan ett plagg i veckan - allt för att inte riskera att ha samma kläder på sig för tätt. Redan framåt torsdag-fredag började det laddas upp. Och sen gav man järnet hela lördagnatten, helg efter helg, vecka efter vecka, månad efter månad. Jag var aldrig hemma. Och jag hade den absolut bästa ungdomstiden, där och då. Bubblan av festrus och fina (läs: galna) vänner.
På samma sätt idag längtar jag till helg. Samma ekorrhjul snurrar - måndagsångest, tisdagsångest, onsdag är veckorbrytet, torsdag nästan helg och så freeedag = heeelg. Skillnaden ligger i VAD jag längtar till. Idag längtar jag till ett par lediga dagar, kunna vila upp mig. Känna mig fri att göra vad jag vill med dagen. Och även kunna spendera helgen med H när han inte jobbar. Att kunna umgås med vänner man inte har tid att träffa i veckorna pga diverse veckobestyr. Att kunna äta nåt gott till kvällen och dricka gott till det. Idag längtar jag till kvalitétstiden.