Ibland kan jag känna att jag baskemig har köpt mig ett barn. Rutiner ändras, vardagsprioriteringerna blir annorlunda och man har nåt/någon annan att ta hand om på ett annat sätt än sin sambo. Nån som inte klarar sig om inte jag tar mitt ansvar.
När vi hämtade hunden på gennegatan i söndags möttes vi av en trött hussefar och en ännu tröttar Hux. Djuret hade valt att inte sova en blund på hela natten, utan natten bestod av flämtande, bäddande och lite mer flämtande. Jag blev helt chockad, vi har verkligen aldrig haft problem med att han inte sover. Mer än första natten, that's it. Men i natt förstod jag! Jag vaknade till när Henrik stod i duschen och sen somnade jag inte förrän efter 03. Hux var precis tokig på sin sovplats. Det skulle bäddas, det skulle gnagas på plasten, och flämtas och vandras runt. Henrik var uppe och öppnade balkongdörren och la honom bredvid den, då blev det lite lugnt. Men jag kunde inte sova - för nån kan ju klättra in genom balkongdörren. Så vid 02 stängde jag dörren och efter en stund kunde även Hux slappna av. Han är värmekänslig och har varit sen han var liten, men sommaren har ju knappt börjat :/ Vi får se till att duscha honom innan han ska läggas, så han kan hålla lite kyla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar