Känslan i kroppen är svår att beskriva. Idag är en dålig dag, det är längesen nu. Längesen den där känslan fanns där. Jag önskar jag kunde sätta ord på den, så någon kunde förstå. Jag blir påmind om hur skör jag är, varje gång den återvänder. Men jag blir också påmind om att den går över varje gång jag vaknar och känner mig hel igen. Två näsknäppare om livet på samma dag blev helt enkelt för mycket för mitt stackars sinne. Oroliga nätter, mardrömmar och kallsvettiga uppvaknanden. Och ändå är jag inte den som har det värst.
Jag hade möte idag igen, vi kom fram till att vi ska dra ut på tiden emellan gångerna. Hon tycker jag känns stabil. Och det tycker jag också, om man bortser från dagsformen. H åker bort ikväll och det känns jobbigt, dumt att det blev just idag jag skulle behöva sova ensam. Men han kommer ha skoj ute med sina grabbar i skogen och titta på bilar. Och det unnar jag honom!
Jag har ätit en tallrik med yoghurt idag, och petat i mig några skruvade makaroner. Hungern känns långt borta, och hjärnan lika så. Jag tror jag har yttrat två meningar, utöver samtalet hos psykologen. Inte så vidare värst pratglad.
De här dagarna är så fruktansvärt tråkiga att ha! Låt en bättre dag stå på tur imorn.
Alla får ha sina dåliga dagar, hoppas de bra dagarna kommer snart igen! puss och kram
SvaraRaderaGlöm inte att det allt alltid löser sig. På ett sätt eller ett annat. Det kommer fina dagar snart igen.
SvaraRaderaMen tills dess, får du en liten klapp på axeln här. :)